*Sophies perspektiv*

Simon berättade på vägen till sjukhuset vad som hade hänt med mamma, hon hade blivit påkörd under en inspelning till filmen hon var med i just nu, men hon hade inte fått några svåra skador.
Tårarna började rinna nerför mina kinder, även fast det inte var något allvarligt som hade hänt mamma. Förra gången jag var på ett sjukhus var dagen jag föddes, jag har haft tur och aldrig skadat mig allvarligt nog för att behöva åka in på sjukhus.
När vi var framme vid sjukhuset så sprang både jag och Simon till receptionen och frågade vart mamma låg. Hon visade oss vägen till rummet,och när jag kom in såg jag att mamma låg där, helt stilla och andades tungt. Vi satte oss Sedan i väntrummet brevid John som är mammas manager.
När jag hörde att Simon och John började viska om något viktigt, så jag bestämde mig för att gå in till mamma igen.

Vi satt i flera timmari väntrummet, i hopp om att mamma skulle vakna.
-Ni borde åka hem och vila! sa plötsligt John som hade suttit helt tyst nästan hela tiden. Men vi båda s nej till hans förslag.
-Men ni kan komma tillbaka imorgon igen! Sa han, så vi bestämde oss för att åka hem. Pågår hem så kollade jag på min mobil för första gången idag, och såg att Niall hade ringt och smsat flera gånger. Zayn och Liam hade också ringt någon gång. Men jag bestämde mig för att höra av mig till dem imorgon istället. Jag hade knappast ätit något idag och klockan var redan 7. Vi åkte ifrån niall och killarna vid 12, och då hade jag och Simon bara köpt en varsin macka.

Vi båda satte oss tysta i soffan och Simon satte på TVn och började kolla på en fotbollsmatch som gick på TVn.
Jag och Simon hade knappast pratat något med varandra sen jag började umgås med Niall och killarna. Simon trodde att dem killarna bara hade en tanke i huvudet, men ingen av dem var sånna personer...

-Har det hänt något? Frågade jag och kastade en kudde på honom. Så att han skulle reagera, han var verkligen inne i sitt läsande på mobilen.
-Mamma ligger på sjukhus?! Sa han drygt. Jag fattade såklart att han var ledsen över olyckan med mamma, men jag såg ändå att det var något mer som hade hänt.
-Men du pratar ju aldrig med mig längre! Sa jag och började gå mot mitt rum, men backade sedan tillbaka några steg för att säga en till sak.
-Och vad har du igentligen imot mina vänner? Dem är killar,So what?! Sa jag surt, och stannade kvar där, eftersom jag ville höra vad han skulle säga.


-Jag vill bara inte att du ska bli sårad.sa han och jag såg att han inte var så glad längre.
-Sårad av vem...? Frågade jag och stampade otåligt med en foten på golvet.
-Niall... Sa han tyst och kollade upp från mobilen. Jag kollade frågande på honom, och gick sedan med snabba steg in till mitt badrum för att ta en dusch. Och jag var faktist lite orolig eftersom Simon påstod att Niall skulle såra mig, det verkade iallafall handla om Niall i artikeln Simon läste.

När jag var klar, så satte jag snabbt på mig min One Piece och gick sedan ut till vardagsrummet där Simon fortfarande satt och kollade på fotbollsmatchen. När han såg mig komma, så gav han mig sin mobil och bad mig läsa artikeln han hade läst.
När jag hade läst klart så kollade Simon frågande på mig.
-äsch,jag får ta och prata med honom imorgon... Sa jag och gav ifrån mig ett fejk leende. Jag suckade för mig själv när jag la mig ner i soffan och fick en orolig blick från Simon, jag skakade lätt på huvudet och menade att det inte var något,men jag ljög.

Varför gjorde Niall såhär mot mig? ville han inte ha mig längre eller?