Jag slutade helt lyssna på henne och försökte koncentrera mig på TV:n istället. Men det blev allt för svårt att kolla på det eftersom mammas frågor överröstade TV:n.

Så jag sa till slut till henne att sluta ställa en massa frågor.

Vi fortsatte att kolla på One Tree Hill under tystnad.

Det var ett av mina favorit avsnitt som sändes idag. Det var när Haley lurade alla hennes vänner att barnet skulle komma. Det roligaste var nog när Julian svimmade och när hennes kompis la henne i bakluckan på en sportbil.

Och så var det kul att se allas miner.

Jag pillade lite på mitt halsband jag hade runt halsen. Det stod Jason på ett hjärta. Jag tänkte på han och kännde hur gråten började komma, så jag gick upp på mitt och kastade mig ner i sängen och tröck ner ansiktet i kudden. Så att mamma inte skullr höra att jag grät. Jag grät så länge att jag kände att jag inte hade någon gråt kvar i kroppen. Jag saknade han så mycket.

Den ända killen jag någonsin älskat. Den ända jag någonsin känt mig trygg hos, och den ända som förstod mig.

Han var lixom inte vem som helst. Han var min älskade storebror, Min 2minuter äldre storebror.

Som jag älskade mest av allt. Han hade dött dagen efter julafton för 2år sedan.

Han hade åkt moped min sin kompis, Och sen så hade han tappat kontrollen över mopeden.

Och en vecka senare stod vi alla och grät på begravningen.

Därefter skildes mina föräldrar och min pappa drog.

Relationen mellan mig och min syster har alltid varit stark. Men efter allt som hänt så var vi som bästa vänner.

Jag var igentligen bara glad för att vi flyttat hit till England. Som jag sa förut så hade jag blivit mobbad hela min skolgång. Det började i 4:an på grund av att jag var en av dem tjejerna som utvecklades tidigt.

Och i högstadiet så blev jag utfryst av alla tjejer. Eftersom dem inte gillade att alla killarna höll på mig med. Och efter det så har jag nu hatat min kropp. Det är inget fel på min kropp eller så, den är lixom normal.

Det är bara det att den har förstört hela min skolgång. Haha jag vet inte änns vart jag har fått mina former ifrån? både mamma och Veronica är som sugrör.

Jag kollade på klockan och såg att tiden bara hade runnit iväg. Jag hade legat och funderat i 3timmar!

Jag gick in till badrummet och fixade mig. Sen bestämde jag mig för att lägga mig. Jag vred och vände på mig och kollade hela tiden på klockan. men varje gång hade det bara gått några minuter sen förra gången. Men sista gången jag kollade så var klockan 00:39.

Klockan var 2 när jag kom till London igen. Jag skulle igentligen komma vid 11, men tåget var försenat, som vanligt....

Jag stod utanför porten som gickupp till trapphuset och försökte komma ihåg koden så jag någonsin skulle kunna komma in. Jag hade ingen telefon heller. Jag hade någon annans, men jag vet asolut inte hur sjutton den hamnat i min väska?

Jag provade några olika koder, men ingen funkade. Det var irriterande att behöva byta kod varje vecka ungefär för att inget fan skulle komma in. Till sist kom jag på koden och jag gick in till trapphuset.

Jag började gå upp för trapporna med mina tunga väskor.När jag kom upp till min dörr så hörde jag något innifrån. Det verkade vara TV:n. Jag slet nervöst upp dörren och sprang nervöst in till vardagsrummet.

Där såg jag Niall som låg i soffan, bland en massa chips runt sig.

hur sjutton lyckas man med att tappa en chips påse över hela soffan?

åhh när han vaknar ska han få så mycket stryk, eller så räcker det med att han får städa hela soffan?

Först ska jag bara utnyttja situationen och göra ett gammalt bus på han...