Förra kapitlet -

Efter en ovanligt tyst lunch, så gick vi upp till Nialls rum, och jag kollade glatt runt i hans rum.
-Gud vad gullig du var när du var liten! Sa jag och höll upp ett kort på honom.
-mm, visst... Sa han lite små surt, och satte sig ner på sin säng.
-Har det hänt något? Frågade jag lite oroligt. Tänk om han ångrat att han tagit med sig hit...?

*Nialls perspektiv*

Sophie blivit våldtagen....
Tankarna flög omkring i huvudet, och det tog några sekunder att fatta att Sophie sprungit iväg.
Jag satte på mig mina skor, samt en jacka. Och började gå mot parken vid London Eye.
När jag såg henne sitta där, på bänken, så blev jag lättad. Men var fortfarande riktigt orolig och förvirrad. Jag kunde bara inte fatta att någon gjort så mot, och isånnafall när?
Jag började långsamt gå mot henne.
Hon vände sig om, och kollade på mig med ledsna ögon, vilket gjorde ont i mig, så jag började gå snabbare mot henne.

*Liams perspektiv*

Varför sa jag det? Varför trodde Niall så om mig? varför hade jag svikit Sophie? Och nu skulle hon säkert aldrig förlåta mig...
Jag avbröts i mina tankar av att dörren öppnades, och Nialls röst hördes.
Dem båda gick försiktigt in i vardagsrummet, och Sophie log stort.
Jag gick snabbt till henne, och kramade om henne, och bad om ursäkt för det jag råkat sagt.
-Det är okej, jag lovar! Sa hon och log lite smått. Jag såg på dem andra i soffan som fortfarande satt lite chockade, och kollade på den ovanligt glada Sophie, efter vad som hänt henne. Killarna visste fortfarande inte riktigt vad som hänt henne, dem visste nog bara det lilla dem hört, men det fanns ingen direkt anledning för dem att veta något mer, om inte Sophie ville berätta.
Jag kunde inte låta bli att le stort mot Niall, som hade armarna runt Sophie.
Det var ett sånt förhållande som jag just nu längtade efter.

*Sophies perspektiv*

-dagen efter-

Igår så hade Emily gått hem ganska tidigt, och jag hade åkt hem en snabbis för att hämta min resväska inför idag.
Vid halv 7 ringde väckarklockan, och jag vaknade snabbt upp. Ovanligt pigg var jag också, till skillnad från Niall, som kämpade med att stänga av alarmet.
-Godmorgon. Viskade jag i hans öra, och han ryckte till.
Vi började smyga lite tyst ut till köket, för att äta frukost.
-----
På flygplatsen så satt vi på en bänk, i väntan på att vi skulle få gå på planet. Vi var båda tysta, och ingen av oss sa något till den andra. Jag tror vi båda var ganska nervösa inför idag. Fast just nu var an nog mest nervös inför att bli påhoppad av en massa fans.
Plötsligt så hördes en röst i högtalarna, och sa att alla passagerare skulle till gaten. Niall flög upp från bänken, och gick med snabba steg mot gaten, medan jag halkade efter en bit.
-Niall! Ropade jag efter honom ganska tyst. Han stannade upp, och kg sprang ikapp honom.
-Förlåt! Sa han, och kysste mig på kinden.

*Nialls perspektiv*

Vi ställde oss i kön, och jag kollade på killarna framför. Som var i våran ålder.
Dem kollade bak några gånger på henne, och jag kunde höra dem viska om henne. Om hur snygg hon var och så...
Sophie verkade inte höra något, eftersom hon smsade med några vänner, så jag knuffade till henne lite lätt i sidan. Så hon kunde höra vad killarna pratade om.
Sen vände sig killarna om, och började fråga henne en massa. Hon verkade tycka om att prata med killarna. Men jag blev mest irriterad på dem, men försökte le vänligt när dem kollade åt mitt håll.
Sen när det äntligen var deras tur att gå på planet.
-Äntligen... Mumlade jag, och Sophie började småskratta åt min kommentar.
-Dem var ju hur trevliga som helst! Sa hon glatt, när vi gick i gången på flygplanet.
-Någon är kanske lite avundsjuk? Frågade hon och höjde ena ögonbrynet.
Jag skakade snabbt på huvudet, och satte mig ner bredvid henne på våra platser.
Som tur var, så satt ingen bredvid oss, så vi kunde prata ostört med varandra.
----
När vi landat i Irland, så gick vi snabbt till bagagebandet, där flera andra också stod och väntade på deras bagage.
-Jag älskar dig, Sophie! Viskade jag i hennes öra, och jag kunde känna hur hon log.
-Jag älskar dig också, Niall! Sa hon, och jag kysste henne. Jag höll om Sophie, medans vi väntade på våra väskor. Och jag såg hur flera stod och kollade på oss. Fast jag vet inte om Det varför att vi var kände, eller för att vi stod som vi stod.
Men jag orkade inte bry mig.
Nära våra väskor äntligen kom, så var det bara några få personer kvar.
Sedan gick vi ut, och fixade en taxi, och åkte sedan hem till mig.
Leendet på mina läppar var som fastklistrat. Och jag kände hur det nästan började göra ont i käkarna.
När vi åkte vid gatan där jag bodde, så kände jag hur Sophie stelnade till.
-Tänk om dem inte gillar mig?! Frågade hon förskräckt, och jag skrattade lite åt henne.
-Såklart dem kommer, var bara dig själv! Sa jag, och kysste henne.
Niall öppnade dörren, och vi möttes av hans mamma.
-Hej Sophie. Niall har berättat så mycket om dig! Sa hon glatt och kramade om mig. Och Niall kliade sig lite generat i nacken.
Sen såg gick hennes mamma in till köket för att fixa lunch till oss. Vi gick in till vardagsrummet, och Niall presenterade sin pappa och brorsa Greg.
Greg rufsade till Niall i håret när an fick förbi, och mumlade något till honom.
Efter en ovanligt tyst lunch, så gick vi upp till Nialls rum, och jag kollade glatt runt i hans rum.
-Gud vad gullig du var när du var liten! Sa jag och höll upp ett kort på honom.
-mm, visst... Sa han lite små surt, och satte sig ner på sin säng.
-Har det hänt något? Frågade jag lite oroligt. Tänk om han ångrat att han tagit med sig hit...?

*Nialls perspektiv*

-Kan vi inte gå och dansa? Frågade Harry plötsligt, och vi gick till dansgolvet.
Efter någon halvtimme så kom Zayn fram och sa till oss att vi skulle dra vidare till ett annat ställe. Igentligen kanske det inte var så bra att vi drog, men det här stället fick inte direkt någon av oss att bli på bättre humör.

*Liams perspektiv*

Precis när vi kom, så sattes titanium-David Guetta. Killarna och Emily gick till dans golvet, medans jag, Niall och Sophie satte oss ner på varsin stol vid ett litet bord.
Niall gick iväg för att hämta dricka till alla, men både jag och Sophie avstod från alkoholen. Några av oss behövde iallafall avstå från allt drickande, om vi ville komma hem sen.
När dem andra försvann ut på dansgolvet igen, så följde Niall med, så nu var det bara jag och Sophie som satt här.
-Så varför vill inte du dricka? Frågade jag henne efter en stunds tystnad. Hon visste redan varför jag inte drack.
-Inte sugen... Sa hon, och kollade sig nervöst omkring. Och jag såg på henne att det inte var anledningen till varför hon knappast vågade kolla på drickan.
-Jag ser att döljer något! Sa jag, och hon kollade försiktigt på mig.
-Kom, vi går ut ett tag! Sa jag, och hon nickade lite smått. Niall gav mig en frågande blick, men jag skakade på huvudet. Så att han inte direkt behövde oroa sig.
Precis när vi kommit ut, så kände jag hur kallt det var. Så jag tog av min kavaj, och la den över Sophies axlar. Vi gick och satte oss ner på en parkbänk.
-jag fattar att du döljer något... Sa jag lugnt och hon kollade ner i marken.
-Bara en händelse för något år sen... Sa hon, och jag förstod att det var ett känsligt ämne för henne. Men jag ville ändå inte att hon skulle må dåligt, och hålla det inom sig.
Och när hon sa att hon skulle berätta, så kollade hon sig lite omkring för att se så ingen lyssnade.

*Sophies perspektiv*

Det sista jag ville, var nog att berätta just den här händelsen för någon. Men jag bestämde mig ändå för att berätta vad som hade hänt. Eftersom jag verkligen litade på Liam, och jag förstod att han inte skulle berätta det för någon, om jag inte ville. Dem ändå som visste var Emily och Quinn, eftersom dem varit med.
Jag försökte undvika ögonkontakt med Liam medans jag berättade.
-"det var dagen jag fyllt 18, så jag, Emily och Quinn hade bestämt oss för att gå ut och festa" började jag, och fick upp hela händelsen i huvudet igen, men bestämde mig för att fortsätta berätta.
-"osmart som jag var, så hällde jag i mig för mycket alkohol, och blev så full så att jag knappast kunde stå. Eftersom allt. Bara blev suddigare och suddigare, så bestämde jag mig för att gå ut för att få lite frisk luft. Jag hade satt mig på en parkbänk lite längre bort från klubben.
Och precis när jag höll på att somna så hörde jag några killar stå och prata. Jag föll till marken, och allt blev svart. Jag vaknade senare upp hemma hos Emily. som berättat va som hänt...." sa jag och kände fler och fler tårar rann nerför mina kinder. Och en tårögd Liam kramade om mig hårt, och han sa flera gånger att han var ledsen. Sen mumlade han något jag inte riktigt hörde.
Jag torkade snabbt bort tårarna. Sen gick vi in till dem andra och sa till att vi skulle hem. Klockan var halv 2, och några av oss hade redan fått i sig för mycket dricka.
Niall och Harry var nog dem två som hade druckit mest.
Liam gav mig en ledsam min i taxin, och jag log lite smått åt honom. Jag ville inte riktigt tänka på det mer, utan bara lägga det bakom mig.
Det var inte så jobbigt att berätta för Liam, men jag skulle nog aldrig kunna berätta det för resten av "gänget", och absolut inte för Niall.
När vi kommit hem, så hjälpte Liam killarna till sina rum.
Sen la sig Liam vid mig och Emily i soffan.
Man kunde verkligen se på Liam att han gillade henne. Men Emily höll som vanligt sina känslor inne, så det var lite svårare att märka vad hon tyckte.
Jag höll precis på att somna, när jag hörde hur någon kom in i vardagsrummet, och jag såg en skugga stå framför mig.
-Niall? Frågade jag tyst, och satte mig upp. Liam och Emily hade somnat sedan länge.
Han svarade inte, så jag ställde mig upp, framför honom, och såg att det var Niall, och jag hörde att han grät.
-förlåt Sophie... Viskade han, och jag drog med mig honom ut till köket för att inte väcka dem andra.
-varför är du ledsen? Frågade jag lite förvirrat. Jag visste inte riktigt hur full han var.
-jag kysste en annan tjej! Sa han och suckade.
-Du gjorde vadå?! Frågade jag surt, men försökte behålla lugnet.
-men det betydde inget, jag lovar! Sa han, och han verkade verkligen mena det. Han ångrar sig säkert, men han var riktigt full igår.
Jag kramade om honom, och jag förlät honom. Jag följde med honom in till hans sovrum, och la mig bredvid honom.
När han somnat så gick jag tillbaka till vardagsrummet och la mig.
Antingen så hade han kysst en annan tjej, eller så var han fortfarande full och gick i sömnen?!


Jag vaknade dagen efter av att någon viskade något i mitt öra.
Jag kollade långsamt upp, och såg Harry stå där och le, så jag blundade och somnade om. Imorgon fyllde Louis år, och då skulle alla hem till sina familjer.
Jag vaknade igen, och kollade på medans killarna sprang omkring och packade. Emily hade gått in till Harry för att hjälpa honom med packningen, så jag bestämde mig för att gå till Niall. Han gick fram till mig och kramade om mig.
-varför vaknade jag upp själv imorse? Frågade han och försökte på sig en ledsen blick.
-kommer du ihåg något från inatt? Frågade jag försiktigt, och han kollade ner i marken och nickade på huvudet.
Och jag tror han fick svar på sin fråga.
Vi gick ut till dem andra som satt i vardagsrummet, och skulle precis börja köra "truth or dare"
Dem hade antagligen tagit paus från sitt packande.
-är ni med? Frågade Emily och log frågande mot oss. Niall nickade och satte sig ned bredvid Zayn. Och jag skakade på huvudet. Liam gav mig en blick, kollade mot köket. Så vi gick in till köket. Jag kunde höra dem i vardagsrummet skratta, åt något som Harry just sagt eller gjort.
-jag ville bara prata om igår! sa Liam, och jag kollade frågande på honom.

*Nialls perspektiv*

Jag hade sagt till killarna och Emily att jag skulle hämta något att dricka, men också för att jag var nyfiken på vad Liam och Sophie pratade om. Dem har umgåtts så mycket på sistone, och efter igår kändes det som om något var fel.
Hon och Liam hade gått ut från festen, och när dem kom tillbaka så hade hon Liams kavaj på sig, och Liam hade armen runt henne. Och igår när jag sagt att jag råkat kysst en annan tjej, så verkade hon knappast bry sig, som om det var okej.
Jag stod bakom hörnet vid köket och lyssnade noga på det dem sa.
-jag ville bara prata om igår! Sa Liam, och jag höjde ena ögonbrynet. Om Liam och Sophie verkligen gjorde såhär mot mig, så vet jag inte vart jag skulle ta vägen.
-Du får lova att inte berätta det för någon. Speciellt inte Niall! Sa Sophie, och jag slutade andas för ett tag.
Jag ställde mig vid dörröppningen, och såg dem stå och krama varandra.
Liam såg mig, och dem drog sig snabbt ur varandras grepp.
-Det är inte som det ser ut, Niall! Sa han, och Sophie kollade lite surt på mig.
-varför tjuvlyssnar du på oss, Niall? Frågade hon, och jag höjde ena ögonbrynet.
-Antagligen för att jag ville veta ifall ni höll på?! Sa jag och hon började skratta lite smått.
-Niall, du var den som kysste en annan tjej! Sa hon surt, och Liam kollade chockat på mig.
-kysste du en annan? Frågade han och jag hörde att dem andra i vardagsrummet nu också tystnat.
-Du är ju den som försöker ta min tjej! Sa jag surt, och jag kunde se hur sur Liam var. Vilket skrämde mig lite, eftersom jag inte sett honom så sur förut.

*Sophies perspektiv*

-Om du visste att Sophie har blivit våldtagen, så skulle du nog inte...började Liam, men tystnade när han insåg vad han nyss sagt.
Jag kollade snabbt på Niall som stod chockat och kollade på mig. Jag sprang förbi honom, och såg även att dem andra stod några meter bakom Niall.
Jag fortsatte vidare ut, med skorna i handen. Och sprang till stället där jag kunde vara för mig själv.

Jag satte mig på samma plats, där jag hittat Niall förut. Jag bara satt där och kollade ner på mina händer. Jag trodde jag skulle sitta här och gråta, men jag fick inte fram en enda tår. Det ända jag ville, var att Niall skulle komma och hålla om mig eller något. Även fast jag va riktigt sur på dem just nu...

Förra kapitlet -

Efter frukosten så bestämde jag mig för att packa inför Irland resan. Så jag hämtade min resväska och la den på sängen. Sen gick jag in i min walk in closet, och började välja kläder jag ville ha med mig. När jag stod vid sängen och vek kläderna, så märkte jag att Emily kom in. Och hon hade ert stort leende på läpparna.
-Vad har hänt? Frågade jag, och hon log ännu större. Hade det hänt något i vardagsrummet medans jag varit här inne....

*Sophies perspektiv*

-Mamma lät mig åka till New York med er! Sa hon och mina ögon blev större
-Serriöst?! Nästan skrek jag, och vi båda gjorde några glädjeskutt.
Men vi slutade genast när vi märkte att killarna stod i dörren, och kollade undrande på oss.

*Liams perspektiv*

Vi alla gick fort in till Sophies rum. Men märkte att det mer var glädje skrik vi hört.
-Vad har hänt? Frågade jag och fick syn på resväskan som låg på sängen. Först blev jag lite orolig, men kom på att Sophie skulle hänga med Niall till Irland.
-Emily ska hänga med till New York! Sa hon glatt, och Emily skrattade lite åt det.
Vi alla blev glada över att hon kunde följa med, men jag tror nog jag blev gladast.
-Ni är så knäppa.. Sa Harry, efter deras lilla dans tjejerna gjort. Sen gick vi tillbaka till vardagsrummet, medan
Niall och Sarah stannade kvar.
Emily satte sig bredvid mig i soffan, och jag blev glad, men ändå nervös.

*Sophies perspektiv*

Jag gick in i min walk in closet och fortsatte leta kläder som jag kunde ta med mig, och såg att Niall kollade runt lite bland kläderna.
-Har du kul eller? Frågade jag lite ironiskt, och skrattade. Han svarade inte, utan kollade bara på mig och log stort.
-Så, vad ska du ha på dig ikväll? Frågade han, och Kramade om mig bakifrån.
-Ingen aning faktist... Sa jag och kollade bort till stället jag hade mina klänningar.
-Kanske den här...? Frågade jag och tog upp en svart ganska lång klänning, och höll den framför mig i spegeln.
-eller den här.... Sa jag och höll fram en kortare, spets klänning. Jag bestämde mig för den kortare klänningen, och vi gick ut till vardagsrummet där dem andra satt.
-Vad har vi missat? Frågade Niall dem, eftersom dem alla log stort mot oss när vi kom.
-Inget... Sa Zayn, och dem log hemlighetsfullt.
-Vi måste iallafall åka hem och fixa oss! Sa Liam och ställde sig upp.
Efter att killarna gått, så vände jag mig snabbt mot Emily
-Vad pratade ni om igentligen?
-inget... Sa hon snabbt, och jag gav upp. Jag tog med mig klänningen och lite smink med hem till Emily, där vi skulle fixa oss. Två timmar senare var vi klara, och jag kollade på Emilys klänning, som var flera centimeter kortare än min. Jag som tyckte att min var kort.
Killarna ringde på dörren, och Emily var snabb med att öppna.

*Emilys perspektiv*

Jag öppnade och möttes av några chockade blickar från dem.
Niall flög på Sophie på direkten. Dem var sjukt gulliga tillsammans.

Vi satte oss i bilen och en kvart senare var vi framme vid festen.
Eftersom Justin typ var den ända vi kände där, så var det mest han vi umgicks med.
Vi alla gick och satte oss i några soffor, en bit ifrån där musiken spelades som högst. Niall och Sophie gick iväg för att dansa, och vi andra satt kvar.
Först trodde jag att det skulle bli en ganska pinsam tystnad mellan oss, men pratet rullade på riktigt bra.
Tills Justin kom med en riktigt dum och onödig fråga. Fast ioförsig var han lite full.
-Tror ni att det är serriöst mellan Soph och Niall? Frågade han, och jag suckade högt. Jag visste precis hur han fortfarande kände för Sophie, och att han verkligen ville ha henne tillbaka.
-Ja, det är det! Sa Liam, och lät faktist lite sur.
-Justin, låt henne vara! Sa jag surt
-Inse bara att hon och Niall är tillsammans... Sa Louis. Och jag såg Niall och Sophie vara påväg tillbaka till oss.
-Vi får väll se...mumlade han tyst och ställde sig om.
-Sophie, får jag prata lite med dig? Frågade han, och Sophie nickade på huvudet. Det sista jag ville var att dem skulle vara ensamma.
När dem skulle gå iväg, så tog han armen runt henne, som sedan gled ner en bit till rumpan. Som Sophie fort tog bort.
Niall verkade iallafall inte lika glad.

*Nialls perspektiv*

Jag såg hur Justins hans långsamt sjönk, och jag ställde mig hastigt upp från soffan och ilskan kokade inom mig.
Jag tänkte precis gå dit och slå till honom eller nåt. Men Louis och Liam var snabba, och stoppade mig.
-Han är inte värd det... Sa Liam och jag märkte att ingen av dem var speciellt glada. Vad hade igentligen hänt medan jag och Sophie var och dansade?
10 minuter senare kom dem tillbaka och Sophie hade ett stort leende på läpparna. Hon var tydligen den ända som inte visste vad som pågick.

Vet att det gått riktigt lång tid sen förra gången jag skrev.

Men jag har haft fullt upp med att skriva på min andra, och så har jag inte haft några bra idéer om vad som ska hända...

Men här har ni iallafall ett ganska långt kapitel... Okej, ganska kort... Men jag ska försöka göra dem längre! :)

Förra kapitlet -

-Hänger du med till New York under nyår då? Frågade Harry henne, och hon skakade lite snabbt på huvudet.
-Jag får inte, eftersom vi typ ska bort...
-Men övertala dina föräldrar, för du måste med! Sa Sophie, och dem började diskutera lite smått. Dem verkade redan ha pratat en hel del om resan...
Jag hoppades iallafall på att hon skulle med...

*Nialls perspektiv*

Klockan började närma sig 1, och vi började fixa med sovplatser för alla. Det fanns egentligen rum för alla, men ingen hade någon lust att sova själva i hennes hus, och att det var roligare att sova tillsammans på golvet i vardagsrummet. Louis, Emily och Liam sov på soffan, och resten av oss låg på madrasser på golvet.
-Soph, kan jag låna något att sova i? Frågade Emily Sophie, och dem gick in till Sophies rum. Vi killar började byta om, och några minuter senare kom tjejerna tillbaka. Sophie la sig brevid mig, och vi möttes i en underbar kyss. Och jag märkte att dem andra blev tysta.
-Ni är riktigt gulliga tillsammans! Hörde jag Emily säga, och jag vände mig om och log som tack åt henne.
Sophie blev lite generad, och jag drog henne närmare mig. Jag somnade efter en stund.

*Emilys perspektiv*

Jag vaknade dagen efter runt 10, och märkte att jag var den ändå vakna. Jag smög ut till köket, och satte mig vid matbordet med ett glas juice.
Några minuter senare hörde jag röster ifrån vardagsrummet, och dem var verkligen inte lika tysta som jag varit.
Zayn,Liam och Louis kom ut till köket i endast kalsonger. Jag ansträngde mig för att kolla dem i ögonen och inte vid deras magar. Det var inte varje dag man fick se 3 snygga killar halvnakna framför en. Dem alla log, och sa godmorgon i kör. Jag fick fram ett godmorgon, och dem satte sig på stolarna framför och bredvid mig.
Efter ett tag kom Harry också in i köket, och precis när han skulle öppna kylskåpet så stoppade jag honom.
-Det är tomt! Sa jag, och han kollade frågande på mig, och öppnade kylskåpet ändå för säkerhets skull.
-Vem hänger med och handlar? Frågade Louis, och gick in till vardagsrmet igen. Han kom tillbaka med kläderna på.
-Jag kan hänga med! Sa Liam och ställde sig också upp.
-Jag med! Sa jag, och vi alla gick och gjorde oss i ordning. Jag satte på mig gårdagens kläder, och sminkade mig lite lätt med mascaran jag alltid hade i jackfickan.
-Ska vi gå? Frågade jag, och Liam nickade. Vi väntade på att Louis skulle krångla på sin sko. Och sen så började vi gå mot affären, som inte låg mer än några minuter bort.
Vi han knappast gå mer än 50 meter innan en papparazzi kom och tog kort.
-Det hör var nog ingen bra idé! Sa jag och tog på mig luvan. Liam och Louis gjorde detsammma.
-Jag oroar mig inte. Det är dig Emily, som det kommer skrivas om! Sa Louis och log stort mot mig. Jag visste att det skulle börjas skrivas kärleksrykten. Men jag var rätt van vis sånt, eftersom jag vara nära vän med Justin.

*Sophies perspektiv*

Jag försökte väcka Niall, genom pussar. Jag verkade lyckas eftersom han fick ett leende på läpparna, och han öppnade långsamt ögonen.
Zayn sov i soffan, och Harry kollade på TV.
-Vart är dem andra? Frågade Niall och satte sig upp.
-Dem är och handlar frukost! sa Harry och zappade mellan kanalerna på TVn. Jag hade helt glömt bort att jag inte haft någon mat hemma, igår när jag bjöd över dem hit.
Jag gick på toa, och när jag kom tillbaka, la jag mig på Niall. Och vi började kyssas lite smått.
-Hey, jag försöker kolla på TV här! Sa Harry och gav oss en lite sur blick.
-om du hade haft en tjej skulle du också kunna göra såhär... Sa niall och kysste mig. Killarna höll alltid på att reta Harry, och ibland var det faktist kul när han blev lite smått irriterad på dem.
-Men jag har ingen tjej... sa han och vägrade släppa blicken från TVn.
-Jag kan ju alltid bjuda över någon tjej hit om du vill? Sa jag till honom
-Väldigt kul... Sa han och höjde ljudet på TVn.
Jag rullade ner från Niall, och han kollade frågandes på mig.
-Harry. Sa jag ganska tyst och Niall nickade förstående.
-Jag hörde det där! Sa sn, och stängde av TVn.
-varför är du så sur? Frågade Niall, och jag satte mig upp.
-För att... Sa han lika surt som förut, och Zayn vaknade.
-Vas happenin?! Sa han glatt, och varken jag eller Niall kunde hålla oss för skratt.
-Jag hoppas du hinner bli glad tills ikväll. Sa jag, och Zayn satte sig upp.
-Förlåt, jag är bara hungrig och... Började han, innan Zayn avbröt honom.
-Och singel... Sa Zayn, och Harry kastade en kudde på honom.
Niall började också klaga på att han var hungrig. Och jag började också känna hur hungern steg inom mig.
Som tur var så kom dem med maten några minuter senare, och vi alls hjälpte till att lags maten. Vilket blev en hel del mat.
Efter frukosten så bestämde jag mig för att packa inför Irland resan. Så jag hämtade min resväska och la den på sängen. Sen gick jag in i min walk in closet, och började välja kläder jag ville ha med mig. När jag stod vid sängen och vek kläderna, så märkte jag att Emily kom in. Och hon hade ert stort leende på läpparna.
-Vad har hänt? Frågade jag, och hon log ännu större. Hade det hänt något i vardagsrummet medans jag varit här inne....

Förra kapitlet - När vi kom hem, så kom killarna springandes mot oss och kramade om oss. Dem kramade mig för att jag var tillbaka, Sophie för att hon hittade mig. Och oss både ännu en gång för att vi blivit sams.
-Niall jag måste hem. Sa hon efter en stund, och jag nickade som svar. Igentligen ville jag inte lämna henne, men jag kunde inte tvinga henne stanna.
-Jag älskar dig Sophie! Viskade jag i hennes öra, och kysste henne.
-jag älskar dig också! Sa hon och log. Vi sa hejdå till varandra,
Jag längtade verkligen tills vi skulle hem till mig och fira jul.

*Sophies perspektiv*

Under intervjun frågade dem en massa om min nya film, och dramat som vart runt den, den senaste tiden. Dem pratade också lite om killarna, men jag svarade oftast att jag inte kunde svara på sånna slags frågor. Mitt privatliv är faktist privat, + att jag inte riktigt viste vad jag fick säga om killarna.
Jag skulle precis svara på en fråga ena tjejen frågat, när jag såg att killarna kom. Jag kollade chockat på, när dem ställde sig bredvid Dana vid högtalaren. För att kunna höra intervjun bättre.
-Kan du ställa frågan igen? Frågade jag, efter att helt glömt bort allt, efter killarnas entré. Efter att hon ställt frågan igen, så kunde jag svara på den, även fast jag blev lite distraherad av allt som hände utanför rummet jag var i.
Efter några minuter var intervjuen slut, och jag kunde slappna av. Jag var inget direkt stort fan av intervjuer, eftersom man alltid behövde vara beredd på alla slags möjliga frågor.
Jag gick försiktigt ut från rummet, och möttes av 5 glada killar.
-Vad gör ni här? Frågade jag, och kollade lite diskret på Dana, om hon visste något. Men hon ryckte bara på axlarna.
-Vi saknade dig! Sa Harry, med en liten tillgjord röst, och jag kunde inte låta bli att skratta till lite.
Dana skjutsade hem killarna, och vi pratade lite om New York resan i bilen.
- jag kanske tar med 2 vänner, om det är okej? Frågade jag, och allas blickar vändes mot mig, vilket jag inte helt varit beredd på.
-såklart, vilka? Frågade Louis, och min blick hamnade på Niall. Jag visste att han, och säkert dem andra, trodde att jag skulle ta med två killar. Så jag log mot Niall och svarade.
-Bara två tjej kompisar... Sa jag. Niall verkade bli lite glad över svaret, men Harry sken upp i ett stort leende.
-Är dem snygga? Frågade han, och dem andra skrattade lite smått. Jag svarade inte änns på hans fråga, utan gjorde bara som dem andra och skrattade.
Quinn och Emily. Tjejerna jag hade tänkt ta med. Var mina närmaste tjej kompisar. Jag hade oftast enklare att prata med killar, efter vi tjejer är som vi är. Men Quinn och Emily hade jag alltid kunnat litar på.
När vi var framme, så sa jag hejdå till killarna, och pussade Niall lite snabbt på läpparna. Det var inte speciellt bekvämt att pussa Niall eller så, när Dana satt en halv meter ifrån en.
Efter att jag kommit hem, så kände jag direkt hur rädslan steg inom mig. Det var inte speciellt kul att vara helt själv i ett stort hus, på kvällen. Skulle jag kanske ringa Emily eller killarna? Jag skippade att göra något av det, och satte istället igång TVn. Såklart gick det inga bra program.
Någon kvart senare fick jag ett sms från Niall, som undrade om dem kunde komma över. Dem var tydligen lika uttråkade som mig.
Jag skrev tillbaka och sa att dem såklart kunde komma.
Några minuter senare skrev han att dem var påväg, och började städa lite smått.
Jag ringde mamma under tiden, och hon sa att hon skulle bort med sin nya kille under veckan. Det kändes lite konstigt att mamma lämnade både mig och Simon under julen. Men ioförsig så skulle både han och jag också bort.
När killarna kom innanför dörren. Så gick jag glatt mot dem. Och kramade om dem alla lite snabbt innan dem försvann in till vardagsrummet. Niall stannade med mig i hallen, och han gav mig en kyss, som var betydligt mycket bättre än den innan idag. Lite skillnad på en "hejdå kyss" och... En kyss faktist.
Efter en stund tv tittande så kom jag på värsta idén, och kollade på Liam. Som kollade frågandes tillbaka. Jag tog upp mobilen, och smsade snabbt Emily och bad henne komma över. Jag nämnde inte killarna, eftersom hon säkert inte skulle kommit då. Hon var inte riktigt blyg av sig, "förutom när det gäller snygga killar"- som hon alltid sa.
Eftersom hon bara bodde tvärs över gatan, så tog det bara några minuter för henne att komma.
Alla hoppade till lite när det plingade på dörren, och jag ställde mig snabbt upp.
-Vem är det? Frågade Zayn
-Emily såklart! Sa jag glatt, och log mot Liam, som inte direkt fattade vinkeln med leendet...

Men här är iallafall kapitel 18, Så kommentera gärna vad ni tyckte om det, och den nya personen Emily, som kommer vara med ganska mycket framöver :)

Kan det inte handla lite om Harry?
SNÄLLA MER HARRY STYLEEEEEESSS! 
Han är så j*ävla DÖ SNYGG!! :D
Jätte bra novell annars förresten! :)

*Sophies perspektiv*


Jag var verkligen riktigt trött när jag kom hem från Niall och killarna. Men jag hade lovat att ringa Emily, så jag gjorde det. Vi pratade lite om vad som hade hänt mellan mig och Niall, och om festen imorgon, och så bestämde vi oss för att köpa julklappar tillsammans.
Efter att vi lagt på, så fixade jag mig lite snabbt och bytte om till pyjamas, och somnade nästan på direkten.

Jag vaknade dagen efter av att Simon kom in i rummet och hällde vatten på mig. Jag sprang surt efter honom runt i huset, han var verkligen irriterande ibland...
-Jag hoppas du flyttar ut snart! Skrek jag till honom, eftersom han stod på andra sidan dörren till sitt rum. Och mamma gav mig en sur blick.
Igentligen så ville jag flytta ut, inte för att jag inte gillade att bo hemma. Men jag ville kunna känna mig mer vuxen och ansvarsfull.
Jag kollade på klockan som hängde på väggen, och såg att den var halv 10, jag och Emily skulle mötas vid shopping centret runt 11, så jag fick lite panik. Jag gick till köket och åt några pannkakor som mamma hade gjort. Sen tog jag en snabb dusch, rakade benen och så. Klockan var kvart över 10, och jag gick in i min walk in closet, och började leta efter kläder som jag skulle ha ikväll. Jag satte på mig ett par svarta tights och vit/rosa skjorta, sen sminkade jag mig och fönade håret, och lockade det sedan lite lätt.
Klockan vad nu 20 i, så jag bad Simon skjutsa mig dit. Efter lite tjat, så gick han med på det.
Jag träffade Emily på forever21, och vi började köpa julklappar på direkten.
Det var bara 5 dagar kvar till julafton, och vi skulle till Irland om 3 dagar.
Igentligen ville vi fira Louis tillsammans, men alla skulle till sina familjer, så vi tänkte fira honom imorgon. Sen över nyår så skulle jag och killarna till New York, och kanske någon mer. Jag hade frågat Emily om hon ville hänga med, men hon skulle iväg någonstans. Ingen av dem andra killarna visste något om Emily, förutom Zayn. Så jag ville överraska dem, speciellt Liam, som inte hade kunnat slita blicken från henne, när vi var hemma hos mig för första gången. När jag och Emily kände oss klara med shoppingen , så åkte vi hem till mig för att bara tar det lugnt tills ikväll. Såklart blev det en massa killprat, och jag försökte också övertala henne om att hänga med oss till New York, men fick alltid samma svar. Klockan var halv 6, så vi gick till köket för att laga middag, men kylskåpet var nästan tomt.
- ska vi beställa pizza istället? Frågade jag och hämtade min telefon.
- visst! Sa hon, och en kvart senare satt vi framför TVn och åt pizza och kollade på Grey's Anatomy. Sen behövde hon åka hem, och när jag hade stängt dörren efter henne så hörde jag en konstig ringsignal som spelades upp på min mobil. Jag gick till mobilen i vardagsrummet, och såg ett alarm gått igång, och det stod "intervju klockan 8" och jag fick lite panik. Hur kunde jag glömma intervjun igentligen?! Jag sprang upp till mitt rum och letade upp lite kläder jag kunde ha på mig. Det fick bli ett linne, och ett par chinos, samt en kofta. Eftersom det bara var radio så behövde jag inte vara så finklädd eller över sminkad. Dana smsade och skrev att hon stod utanför. Jag tog på mig ett par svarta UGGS, men bytte till vita converse istället eftersom det passade bättre. Det var som tur inte så mycket snö ute. Påväg dit, så läste jag igenom några sms. Justin frågade om vi kunde träffas, men jag sa att jag skulle på intervju. Sen hade Niall och Zayn frågat lite om festen imorgon, och om nyår. När vi var framme, så hade jag bara några minuter på mig att prata med Dana om vad jag fick, och inte fick prata om. Igentligen hade vi haft en hel bilresa att prata, men hon hade pratat med någon om min nya filmroll hela vägen.
------

Kommentera gärna vad ni tyckte om kapitlet xD

*Sophies perspektiv*

-Emily? Frågade jag överraskat, och hon vände sig om.
-Sophie? Sa hon lika överraskad, och vi båda blev riktigt glada över att äntligen få träffas igen.
-Jag har saknat sig sjukt mycket! Fick hon fram mellan våra små glädje skrik och hopp. Vi satte oss ner och började prata igenom om vad som hade hänt sen sist. Hon hade gjort slut med sin kille nyligen, och var deppig över det. Men jag övertalade henne att komma imorgon kväll. Och vi bestämde oss för att fixa oss tillsammans och sen gå till festen tillsammans.
Jag kollade lite snabbt på mobilen för att kolla hur mycket klockan var, och såg att Niall hade ringt flera gånger.
Eftersom Emily skulle träffa någon annan, så ringde jag Dana, som kom 10 minuter senare och hämtade mig. Dem andra killarna hade smsat och sagt att jag behövde komma hem till dem. Så en kvart senare stod jag utanför deras dörr och väntade på att någon skulle öppna dörren.
-Liam är borta! Sa Liam förskräckt när han öppnade dörren.
Vi gick in till dem andra, och dem såg inte heller så ledsna ut. Som tur var, så verkade dem inte vara sura på mig.
Vi satt där tysta en stund, och jag försökte komma på vart han var.
-Så ni vill att jag ska hitta honom? Leka dektektiv eller något sånt? Sa jag lite smått irriterat, och fick olika blickar från dem alla.
-Det är inte tid för att skämta nu! Sa Harry, och jag skrämdes lite över hans arga ton när han sa det.
-Så när "försvann" han? Frågade jag försiktigt. Tänka sig, jag fick spela någon slags dektektiv ändå...
-kanske en halvtimme efter att du hade gått... Sa Zayn, och gav mig en ledsam blick. Och ännu en gång så spelades scenen från när jag och Niall stod i dörren, upp i huvudet.
-och vad får er att tro att jag skulle hjälpa er hitta honom? Frågade jag, och höjde ena ögonbrynet. Jag var inte så jätte glad på Niall just nu.
Jag fick inget svar på frågan, men svaret var ganska uppenbart.
-jag vet vart han är! sa jag och flög upp ur stolen jag satt på. Jag blev nästan lite förvånad över att jag inte såg en tänd glödlampa över mitt huvud, eftersom jag just haft en av mina få snilleblixt stunder. Dem andra ställde sig också upp och följde efter mig till hallen. Jag satte på mig skorna,men när jag såg att dem också började klä på sig, så blev jag tvungen att stoppa dem.
-Stanna här! Sa jag och öppnade dörren.
-Men.. Började Louis innan jag avbröt.
-Det är mitt fel att han är borta, eller hur? Och vi måste prata...Sa jag och stängde dörren efter mig.
Jag tog första bussen dit som tog 5 minuter, och när jag såg honom sitta på parkbänken längre bort, fick jag ett leende på läpparna.
Nialls favorit plats här i London, förutom vid Nandos. Var en park vid London Eye. Han sa att han brukade komma dit ibland för att tänka, och så.

*Nialls perspektiv*

Hur tänkte jag igentligen när jag sa så till henne? Jag tänkte mig verkligen inte för. Jag sa bara det jag tänkte på?!
Vilken idiot jag var... Hon hade rätt i allt hon sa, eller skrek åt mig. Såklart skulle hon säkert redan dragit till någon annan, om det var det hon ville. Men hon hade valt mig. Ett leende spred sig på mina läppar, och glädjen spred sig i kroppen. Samtidigt som jag gjorde allt för att inte börja gråta över hur idiotisk jag vart. Parken jag var i, var nästan tom. Klockan var ganska mycket och det var riktigt kallt ute, så det var nog inte så konstigt att jag var ensam här just nu. Jag bara satt här helt ensam och kollade ut över isen.
-Är det ledigt här? Frågade plötsligt något bakom mig. Jag orkade inte änns
vända mig om för att kolla vem det var.
-Mm.. Svarade jag kort. Hennes röst påminde mig om Sophies, vilket fick mig tårögd ännu en gång.
Jag såg i ögonvrån att tjejen brevid började göra snöbollar, som hon sedan försökte kasta ut på isen. Jag undrade vad hon gjorde här såhär sent? Jag fortsatte kolla när varje snöboll landade på isen och gick sönder. Jag vågade inte riktigt kolla åt hennes håll, ifall hon var ett fan av one direction, och jag orkade inte med något sånt just nu.
Hon ställde sig upp, och jag kollade efter henne när hon började gått bort från parken. Jag satt där en stund och kollade ner i snön, och bestämde mig för att göra en snöboll. Men när jag kastade ut den över isen, så kom den flera meter kortare än tjejens.
-Bra kast! Hörde jag plötsligt en röst några centimeter från mitt öra. Jag hoppade till och blev lite chockad när jag vände mig om och såg vem det var.
-Sophie?! Sa jag chockat, hon hade suttit brevid mig och jag märkte det inte änns...
-Äntligen ser du att det är jag! Sa hon glatt och jag ställde mig upp för att krama henne.
-Niall jag är hemskt ledsen för att jag skrek åt dig och så... Sa hon och jag avbröt henne och sa att jag var ledsen för det jag sagt och så.
Sen avslutade vi med en härlig lång kyss.
Hon virade en halsduk runt mig som hon lånat, och den luktade Sophie, jag log mot henne, och vi började gå hemåt hand i hand.
Jag hade verkligen saknat henne. Och jag kunde inte göra något annat än le, åt att få gå hand i hand med världens finaste tjej.
När vi kom hem, så kom killarna springandes mot oss och kramade om oss. Dem kramade mig för att jag var tillbaka, Sophie för att hon hittade mig. Och oss både ännu en gång för att vi blivit sams.
-Niall jag måste hem. Sa hon efter en stund, och jag nickade som svar. Igentligen ville jag inte lämna henne, men jag kunde inte tvinga henne stanna.
-Jag älskar dig Sophie! Viskade jag i hennes öra, och kysste henne.
-jag älskar dig också! Sa hon och log. Vi sa hejdå till varandra,
Jag längtade verkligen tills vi skulle hem till mig och fira jul.

Några tips om vad ni tycker kan hända?

(Fler personer kommer in i novellen snart)

*Sophies perspektiv*

Justin hade frågat om jag och killarna ville komma på någon fest där Justin skulle uppträda och så.
Jag längtade faktist lite efter att få gå på fest igen, och träffa vänner och andra kändisar. Det var väldigt länge sedan jag gick på något sånt här.
Jag kollade snabbt på dem andra, och märkte att dem kollade på mig. Jag hade hört lite innan att killarna hade pratat om festen, och att dem väldigt gärna ville gå på den.
-Vad hette den där kändis festen ni ville gå på? Frågade jag, och Louis var snabb med att säga det. Jag ställde mig upp, och killarna började småprata om det igen. Jag gick istället till köket för att ta någon frukt, och det fick bli några vindruvor. Sen gick jag tillbaka till dem andra, men satte mig istället i en fotölj någon meter ifrån soffan.
-juste killar vi måste åka och shoppa! Sa jag glatt, och fick fem frågande blickar riktade mot mig.
-You Wish! Sa Harry, och dem andra verkade hålla med.
-Men vad ska ni ha på er imorgon då? Sa jag, och kunde inte låta bli att le när jag såg deras reaktion. dem flög upp ur soffan och kollade på mig med stora ögon.
-Skojar du? Nästan skrek Louis, och jag skakade lätt på huvudet och skrattade till. Och jag blev överfallen av en stor grupp kram från dem.
Efter det var dem lite små galna och kunde knappast sitta stilla. Som tur var, så hade både jag och killarna redan bra kläder. Efter någon kvart hade dem lugnat ner sig, men ingen av dem sa direkt något. Dem var väll antagligen glada över att få gå på festen.
-Jag lånar eran dusch, om det är okej? Frågade jag lite försiktigt och Liam gav mig en lätt nickning, så jag antog att det var okej. Jag hämtade min nessäcer från min handväska, och började sedan gå upp för trappan, till killarnas större badrum.
Jag kunde höra att någon kom efter mig i trappan. Jag vände mig om och såg att Niall kom med snabba steg bakom mig.

*Nialls perspektiv*

Vi gick in i duschen tillsammans. Jag kunde känna hur vattenstrålarna träffade min rygg, medans vi stod där och kysstes.
Efter att vi hade duschat klart, så var vi båda hungriga, så vi tänkte åka någonstans och äta. Jag gick ner till mitt rum och bytte om, medans hon var kvar uppe i badrummet. Jag var precis klar, när jag hörde att Sophie gav ifrån ett kort skrik. Jag gick upp till henne, och såg henne stå framför spegeln i BH och jeans. Hon höll på att kolla på något på hennes hals, och när jag kom närmare såg jag att det var ett sugmärke. Hon försökte ge mig en sur blick, men det gick inte så bra, och vi båda började skratta.
-Det är inte kul! Sa hon och var allvarlig i ca 2sekunder innan hon började skratta igen.
Hon tog på sig en tröja snabbt och fönade håret innan vi gick ner till dem andra. Hon försökte hålla för märket lite diskret med handen, när vi kom till vardagsrummet.
-Hänger ni med ut och äter? Frågade jag, och kastade en kudde på Zayn som halvsov i soffan. Han gav mig en sur blick, och la kudden på magen.
-Visst! Sa Liam glatt och stängde av TVn.

*Sophies persektiv*

Jag kände hur mobilen plingade till, och jag tog långsamt och diskret upp mobilen från byxfickan. Killarna var väldigt nyfikna och ville alltid veta vem jag smsade eller så med. Speciellt Niall ville alltid veta allt. Dem andra killarna var just nu och bytte om till bättre kläder inför middagen.
Jag fick lite panik när jag läste smset från Justin, och jag behövde läsa det igen "du måste verkligen nu komma och hjälpa mig inför morgondagen!!" skrev han bara, men jag blev ändå lite orolig om något hade hänt. Jag suckade tyst för mig själv, och stoppade ner mobilen i byxfickan igen.
Niall och Zayn verkade ha hört min suck, eftersom båda dem kollade frågande på mig.
-Förlåt, men jag måste hjälpa Justin med något... Sa jag och gav Niall en snabb hejdå kyss. Jag smsade Dana snabbt och bad henne hämta mig,Och gick sedan till hallen och började sätta på mig skor och så. Jag lånade en av Nialls halsdukar pga sugmärket på halsen. Ioförsig så var det inte så tydligt, och jag hade sminkat över det ganska bra. Men man såg det fortfarande, och jag ville inte riskera att komma på första sidan och skämma ut både mig och Niall.
Jag skulle precis gå ut genom dörren, när någon tog tag i min arm, och möttes i en kyss av Niall.
-Ifall det här är sista gången! Sa han plötsligt, och jag kollade frågande på honom. Jag visste att han kanske kunde vara svartsjuk ibland, men just nu fattade inte jag riktigt vad han trodde om mig. Igentligen så hade jag svårt för att bli sur på folk, och speciellt på Niall. Men just nu så kände jag hur ilskan bubblade upp inuti mig.
-Om jag ville ha Justin, så skulle jag inte vara här! Sa jag surt till honom, och stängde dörren med en smäll efter mig. Jag sprang ut på gatan, och satte mig i bilen brevid Dana. Jag smsade Justin när vi var framme och bad honom möta mig utanför, eftersom jag inte riktigt visste vart jag skulle gå in någonstans. Jag var sur på Niall, men ändå inte. Det gick inte bara på något sett, han var för underbar för det. Fast jag tyckte ändå att det var idiotiskt sagt.
När Justin kom, så kramade jag om honom snabbt och sa hej. Vi gick in i lokalen där festen skulle vara, och den var enorm. Dem hade inrett den superfint, och jag bara stod där och gapade.
-Wow! Var det ända jag fick ur mig
-Så vad ville du ha hjälp med? Frågade jag och kollade runt, allt verkade vara klart redan.
-inget speciellt, jag ville bara träffa dig! Sa han glatt, och och tog ena armen runt mina axlar.
-så jag drog från något viktigt i onödan?! Sa jag på skämt, men blev genast allvarlig när jag kom på att det inte var på skämt. Det här hade faktist orsakat det som hänt mellan mig och Niall nu.
-vadå, vad har hänt? Frågade han och kollade allvarligt på mig. Jag kollade runt på alla andra som sprang omkring och fixade det sista, och sänkte rösten för att inte infomera dem andra om saker dem inte behövde veta.
Vi bråkade bara lite... Typ?! Sa jag tyst, jag visste inte riktigt om vi bråkade, så jag visste inte vad jag skulle kalla det.
-Du och Niall? Frågade han och jag kollade ner på mina fötter och nickade.
-Du vet att jag alltid finns om du behöver prata om det, eller något annat! Sa han och kramade om mig. Sen kom en tjej fram och ville fråga Justin en sak, och jag blev riktigt förvånad när jag såg vem det var...

*Niall's perspektiv*

-Så när tänker du bli sams med Louis igen? Frågade Sophie och kollade frågande på mig
-Någon gång...Sa jag tyst
-Jag var inne och pratade lite med Louis innan jag kom in till dig. sa hon och jag satte mig upp
-Vad pratade ni om då? Frågade jag och hon kollade ner på sina händer. Så det verkade inte varit något bra dem pratade om.
-jag frågade bara om en sak jag fått redo på, och sen en sak jag läste om häromdagen! Sa hon tyst och kollade snabbt upp på mig, innan hon sänkte blicken igen.
-vadå?
-Det stod att du och någon tjej hade något på gång, och jag behövde bara fråga om det stämde...sa hon och la sig ner igen. Jag hade också läst artikeln, men jag trodde inte att Sophie hade läst den.
-Men du vet väll inte att det är sant? Sa jag och försökte få ögon kontakt med henne, så jag la mig ner och möttes av ett leende från henne.
-Förlåt, men jag ville bara vara säker! Sa hon, och jag pussade henne snabbt på pannan. Innan vi gick till vardagsrummet där Liam och Zayn satt.
-Vilket datum är det idag? Frågade Liam, och Zayn letade efter sin mobil i soffan för att kunna kolla datumet.
-Den 13:e! Svarade jag snabbt och kollade ut genom fönstret. Det fanns inte så mycket snö ute, men det var ändå riktigt kallt ute. Jag höll koll på dagarna just nu, eftersom jag skulle hem till Irland igen under julen och behövde köpa alla julklappar innan det. Och att Louis fyller år,så jag behövde verkligen bli vän med honom igen innan det. Något jag skulle vilja, var att Sophie skulle följa med mig till Irland, men det skulle säkert bli omöjligt eftersom hon säkert skulle
Fira jul med sin familj.
-vad önskar dig i julklapp? Frågade jag Sophie som låg i min famn.
-Juste det är jul snart! Sa hon och jag tog hennes svar som att hon inte visste vad hon ville ha.

*Sophies perspektiv*

-hur kan du glömma julen? Frågade Liam chockat
-jag har aldrig riktigt firat jul sen jag varit liten. Och jag är lite ovan att vara ledig under julen... Sa jag försiktigt. Mamma hade typ alltid jobbat, och sen när jag började jobba som skådespelare så behövde jag ibland också fixa med jobbet.
-Driver du med mig? Frågade Zayn, och kollade på mig med stora ögon.
-Nej,och nu när jag äntligen är ledig, så ska ändå alla bort...sa jag, och såg att Harry kom, och Louis kom strax därefter. Och jag kände hur Niall stelnade till lite, och jag pussade honom snabbt på kinden.Och vi satte oss upp igen för att dem andra skulle då plats.
Jag gav Niall en blick, som betydde att jag ville att han skulle prata med Louis.
-Imorgon! Viskade han i mitt öra, och jag nickade lite diskret.

•2 dagar senare•

Louis och Niall hade fortfarande inte blivit vänner än. Och jag antog att stämningen mellan dem fem inte var den bästa. Jag hade inte träffat dem sen dagen dem blev osams. Men idag skulle jag dit igen.
Jag och Niall satt i köket och pratade lite, när Louis kom, och höll på att vända igen när han såg oss, eller kanske mer Niall.
Och jag tvingade Niall att prata med honom.

*Louis perspektiv*

-Louis... Hörde jag Niall säga, och jag suckade för mig själv.
-vi måste prata! Sa han allvarligt och ställde sig upp, och Sophie log lite smått mot mig innan hon gick förbi mig och fortsatte ut till vardagsrummet.
Jag och Niall gick in på mitt rum, eftersom det låg längst ifrån dem andra. Och när vi hade satt oss ner så var jag den första som sa något.
-Förlåt Niall, för att jag blev sur och så, jag tyckte bara att du var så mycket med Soph. Och för att jag sagt taskiga sker till dig! Sa jag, och han bad om ursäkt för att han varit sur och så på mig.sen gav vi varandra en kram
-jag har saknat dig! Sa jag och släppte taget om honom.
-jag har saknat dig med! Sa han, och vi båda började skratta. Och vi gick ut till vardagsrummet igen där dem andra satt. När dem såg att vi kom, så flög dem upp från soffan av glädje,och kramade om oss.

*Niall's perspektiv*

Sophie kom tillbaka från badrummet och hon kollade lite frågande på oss, antagligen för att hon förstod att något hänt.
-Så ni är vänner igen? Frågade hon glatt, och jag antog att hon hörde killarnas skrik.
Jag nickade glatt och gick efter henne in i köket, dit hon hade gått.
Jag började pussa henne lite, och vi försökte gå till mitt rum samtidigt. Men det gick inte så bra, och jag kunde inget annat än le. Eftersom mitt liv var perfekt nu.
-Skaffa ett rum! Sa Harry högt och slog till mig på rumpan, när han gick förbi för att gå till köket.
-vi är påväg dit nu... Sa jag, och höll om Sophie bakifrån.
-äsch killar, vi drar till Milshake City. Sa Liam och log stort och log stort mot mig. Efter att dem gått så övergick kyssarna till mer, och en stund senare låg vi där i sängen och båda var en aning anfådda. Jag lutade mig över henne och kysste henne
-Jag älskar dig,Niall! Sa hon och log
-Jag älskar dig också! Sa jag och vi satte oss upp.
Vi satte på oss kläderna och fixade till oss lite, och satte oss i soffan och kollade på en Harry Potter film som gick på TVn. Och en kvart senare så kom killarna tillbaka igen, och dem hade tydligen handlat mat.

*Sophies perspektiv*

-Så vad har ni gjort medans vi var borta? Frågade Harry glatt och satte sig i soffan.och han bet sig i läppen för att inte börja skratta. Eftersom han säkert förstod vad vi hade gjort. Och jag blev lite generad.sen gick han ut till köket till dem andra.
-vill du fira jul med mig och min familj? Frågade Niall
-jättegärna! Men får jag det då? Frågade jag överlyckligt
-Såklart, min tjej kan inte vara ensam under julen! Sa han och kysste mig.
Sen började vi gå till köket, och Niall kramade om mig bakifrån. Louis och Zayn stod och lagade mat, medans Liam och Harry verkade köra armbrytning.
När maten var klar, blev det ganska tyst eftersom alla satt och åt. Alla förutom jag... Jag satt mer och dagdrömde. Mitt liv var väldigt bra just nu, och allt bara rullade på. Och just nu hade jag 5 underbara vänner runt mig.
Jag avbröts i mina tankar av att något flög förbi mitt ansikte flera gånger. Det var Nialls hand.
-Vad gör du? Fråga Louis, och dem andra skrattade lite åt mig.
-Jag tänkte bara på något... Sa jag och började äta. När vi hade ätit klart så ringde min mobil.
-Hej Justin! Sa jag glatt och fick blickar från killarna. Jag gick runt i huset medans vi pratade. Och en kvart senare la vi på.
-Vad ville han? Frågade Niall, lika nyfiken som vanligt.
-inget speciellt...sa jag och satte mig brevid honom i soffan.
-Tar det en kvart att inte prata om något speciellt? Frågade Zayn, och sänkte ljudet på TVn.
-Nej, men det var inget speciellt! Sa jag och tänkte på det Justin hade berättat. Jag längtade verkligen efter att få berätta det för killarna...

Håller helt med dig alexandra, vart tog alla lugna fansen vägen? Och jag tycker också riktigt synd om dem.
Hoppas bara att dem inte tyckte att det blev allt för otrevligt...!

*Sophies perspektiv*

Simon berättade på vägen till sjukhuset vad som hade hänt med mamma, hon hade blivit påkörd under en inspelning till filmen hon var med i just nu, men hon hade inte fått några svåra skador.
Tårarna började rinna nerför mina kinder, även fast det inte var något allvarligt som hade hänt mamma. Förra gången jag var på ett sjukhus var dagen jag föddes, jag har haft tur och aldrig skadat mig allvarligt nog för att behöva åka in på sjukhus.
När vi var framme vid sjukhuset så sprang både jag och Simon till receptionen och frågade vart mamma låg. Hon visade oss vägen till rummet,och när jag kom in såg jag att mamma låg där, helt stilla och andades tungt. Vi satte oss Sedan i väntrummet brevid John som är mammas manager.
När jag hörde att Simon och John började viska om något viktigt, så jag bestämde mig för att gå in till mamma igen.

Vi satt i flera timmari väntrummet, i hopp om att mamma skulle vakna.
-Ni borde åka hem och vila! sa plötsligt John som hade suttit helt tyst nästan hela tiden. Men vi båda s nej till hans förslag.
-Men ni kan komma tillbaka imorgon igen! Sa han, så vi bestämde oss för att åka hem. Pågår hem så kollade jag på min mobil för första gången idag, och såg att Niall hade ringt och smsat flera gånger. Zayn och Liam hade också ringt någon gång. Men jag bestämde mig för att höra av mig till dem imorgon istället. Jag hade knappast ätit något idag och klockan var redan 7. Vi åkte ifrån niall och killarna vid 12, och då hade jag och Simon bara köpt en varsin macka.

Vi båda satte oss tysta i soffan och Simon satte på TVn och började kolla på en fotbollsmatch som gick på TVn.
Jag och Simon hade knappast pratat något med varandra sen jag började umgås med Niall och killarna. Simon trodde att dem killarna bara hade en tanke i huvudet, men ingen av dem var sånna personer...

-Har det hänt något? Frågade jag och kastade en kudde på honom. Så att han skulle reagera, han var verkligen inne i sitt läsande på mobilen.
-Mamma ligger på sjukhus?! Sa han drygt. Jag fattade såklart att han var ledsen över olyckan med mamma, men jag såg ändå att det var något mer som hade hänt.
-Men du pratar ju aldrig med mig längre! Sa jag och började gå mot mitt rum, men backade sedan tillbaka några steg för att säga en till sak.
-Och vad har du igentligen imot mina vänner? Dem är killar,So what?! Sa jag surt, och stannade kvar där, eftersom jag ville höra vad han skulle säga.


-Jag vill bara inte att du ska bli sårad.sa han och jag såg att han inte var så glad längre.
-Sårad av vem...? Frågade jag och stampade otåligt med en foten på golvet.
-Niall... Sa han tyst och kollade upp från mobilen. Jag kollade frågande på honom, och gick sedan med snabba steg in till mitt badrum för att ta en dusch. Och jag var faktist lite orolig eftersom Simon påstod att Niall skulle såra mig, det verkade iallafall handla om Niall i artikeln Simon läste.

När jag var klar, så satte jag snabbt på mig min One Piece och gick sedan ut till vardagsrummet där Simon fortfarande satt och kollade på fotbollsmatchen. När han såg mig komma, så gav han mig sin mobil och bad mig läsa artikeln han hade läst.
När jag hade läst klart så kollade Simon frågande på mig.
-äsch,jag får ta och prata med honom imorgon... Sa jag och gav ifrån mig ett fejk leende. Jag suckade för mig själv när jag la mig ner i soffan och fick en orolig blick från Simon, jag skakade lätt på huvudet och menade att det inte var något,men jag ljög.

Varför gjorde Niall såhär mot mig? ville han inte ha mig längre eller?