Jag vaknade av att någon knackade på dörren. Klockan var redan halv 12, så jag antog att killarna hade beställt hem pizza eller något sånt.

-Niall, Soph är här! Hörde jag Harry ropa från hallen och jag flög upp från sängen, och satte snabbt på mig kläder, och drog handen genom håret snabbt innan jag blrjade gå till hallen. När jag närmade mig hallen, så kände jag en pizza doft, som blev starkare ju närmare hallen jag kom. Såklart var det inte Sophie som hade kommit. Det stod bara någon pizza snubbe i dörren, som höll i pizzorna. Jag log ironiskt mot Harry, och tog min pizza. Jag gick till dem andra i vardagrummet, och log lite smått mot dom och sa godmorgon. Dem log tillbaka, och fortsatte sedan deras diskussion om intervjun idag. Dem hade blivit lite sura på mig på sistonde, eftersom dem tyckte att jag spenderade mer tid med Sophie än med dem. Jag själv tyckte att det var tvärtom. Men jag orkade inte bråka med dem om något sånt, så jag lät bli.

När vi hade ätit klart, så åkte vi till intervjun. Som tur var så hade ingen direkt lagt märke till att jag och Sophie var tillsammans. Alla trodde att Harry och hon dejtade, eftersom det nästan bara fanns bilder av dem.

Såklart frågade dem om vi var singlar,och jag var glad över kunna säga nej på den frågan. Jag visste inte om Sophie ville berätta om oss, så jag sa ej vem det var. Även fast vissa kanske kunde räkna ut att det var Sophie jag menade. Liam knuffade till mig lite när jag hade svarat, och han fick ett leende på läpparna.

När vi var påväg hem igen, så passade jag på att ringa Sophie, och blev genast gladare.

Hon berättade vad som hade hänt sin mamma, så jag bad Paul köra mig hem till Sophie istället.

Jag knackade lite lätt på dörren, och några sekunder senare så öppnade hennes brorsa och log stort när han såg mig.

-Soph, du har besök! Sa han och gick sedan ut till köket, Sophie kom ut från sitt rum med ett leende på läpparna. Vi möttes i en kram, och jag pussade henne på läpparna lite snabbt, innan vi gick in i hennes rum.

vi satte oss på hennes säng och hon frågade lite om intervjun. Jag berättade vad vi hade pratat om, och jag frågade om det var okej att jag sa att jag inte var singel. Hon tyckte att det var okej att jag berättat, så jag kände att jag kunde slappna av. Sen började vi prata lite om hennes mamma och jag såg att hon fick tårar i ögonen.

-Sophie, jag lovar att allt kommer bli bra! Sa jag och kramade om henne

-Varför är du så underbar? Frågade hon och log

-Det är du som är underbar... Sa jag och pussade henne lätt på huvudet.

Vi bestämde oss för att åka hem till Niall, så Louis var snäll och hämtade oss. Efter en lång tystnad i bilen så blev jag lite fundersam. Eftersom något verkade ha hänt mellan dem. Dem pratade knappast med varandra, och dem verkade inte vara så glada.

-Har det hänt något? Frågade jag, Louis kollade frågande på mig i backspegeln och Niall kollade också frågande på mig. Dem verkade tydligen tycka att allt var bra mellan dem.

-Vart är den roliga Louis och den glada Niall? Frågade jag, men ingen svarade. Niall gav mig bara ett stelt leende och kysste mig snabbt på huvudet. Sen svängde Louis  in på uppfarten och vi klev ut genom dörrarna. När vi kom in så blev Niall och Louis som vanligt igen.

Så jag bestämde mig för att gå bort från dem andra med Zayn, för att fråga han om han visste något. Zayn var den jag kommit närmast här inne, förutom Niall då. Fast Zayn hade ingen aning, och inget av dem verkade ha sett att det var annorlunda mellan Niall och Louis.

-Men det är en sak som du kanske vill veta... Sa Zayn försiktigt och kollade ner i marken. Jag kunde nästan känna på mig att han skulle berätta något som jag inte direkt ville veta.

-En anledning till att Niall och Louis inte kommer överrens, är att Louis typ...gillar dig. Sa han, och jag blev riktigt chockad.

-Mer än som vän? Frågade jag, och kände mig taskig, eftersom dem kanske bråkade om mig

-Mer än som vän...

-Vet Niall?Är det därför dem bråkar? Frågade jag, och man kunde höra skratt och prat från resten därute.

-Nej Niall vet inget, men du får inte säga något till han! Sa han och jag nickade lite lätt.

Vi gick tillbaka in till dem andra som åt i köket. Dem slutade prata nör dem såg oss, och det kändes som att det här handlade om mig...

-Så vad har hänt igentligen? Frågade jag dem, eftersom Niall och Louis omöjligen inte kunde bråka om att Louis gillar mig, som Niall är tillsammans med.

-inget...Svarade Louis, och rörde om med gaffeln i maten.

-Inget?! Du är arg på mig utan anledning. Sa Niall högt och verkade inte alls vara speciellt glad. Jag kollade lite snabbt på Liam och Harry, som kollade chockat på Niall.

-Nej det är du som är sur på mig utan anledning! Sa Louis och nu stod både han och Niall upp och skrek på varandra.

-Jag är sur på dig eftersom du är sur på mig, och hånar mig utan anledning... Sa han surt, och var påväg in till sitt rum.

-Kom igen, det var bara en skämt! Sa Louis efter mig, och jag förstod att han menade det han sa förut "Har ännu en tjej lämnat dig?"

-Riktigt kul! sa jag åt honom, innan jag stängde dörren efter mig. Jag kunde också höra att Louis stängde dörren till sitt rum med en lika hård smäll som jag.

Jag fattar inte hur Louis kunde vara så självisk? när han och Eleanor blev tillsammans var jag glad för deras skull, och när hon lämnade honom, så tröstade jag honom, och fanns där för honom...

Jag kände en tår rinna nerför min kind, men torkade snabbt bort den. Men när jag insåg att det bara kom fler och fler så lät jag dem fortsätta ner på kinderna.

Jag hörde  hur någon knackade lätt på dörren, och inna jag han säga imot. Så öppnades dörren, och jag förstod att det var Sophie. Jag gömde ansiktet bakom en kudde för att dölja att jag hade gråtit.

Hon satte sig på sängkanten vid mig, och allt kändes bara konstigt. Igentligen borde det vara Sophie som borde vara den ledsna. Tänk om hon såg mig som en mesig kille nu, varför behövde jag gråta för något sånt här?

Hon la sig brevid mig, och la sin hand på min arm.

-Du vet att det är okej att gräta, niall. Sa hon, och jag tog långsamt bort kudden från ansiktet, och möttes av ett leende från Sophie, så jag kunde inte låta bli att le själv. Jag drog henne närmare mig, och kramade om henne.

-Vad hände igentligen med er? Frågade hon efter ett tag, och jag började tänka på det igen. Jag visste inte själv riktigt vad som hade hänt mellan oss, men jag försökte förklara så bra det gick...