~Kapitel 23~
Förra kapitlet -
Efter en ovanligt tyst lunch, så gick vi upp till Nialls rum, och jag kollade glatt runt i hans rum.
-Gud vad gullig du var när du var liten! Sa jag och höll upp ett kort på honom.
-mm, visst... Sa han lite små surt, och satte sig ner på sin säng.
-Har det hänt något? Frågade jag lite oroligt. Tänk om han ångrat att han tagit med sig hit...?
*Sophies perspektiv*
-nej jag är bara trött...sa han och kollade in i mina ögon, och lutade sig fram för att kyssa mig.
Jag log lite smått, och nickade på huvudet som svar.
Vi gick ut till dom andra i vardagsrummet , och Niall sa att vi skulle gå ut en sväng, för att träffa några av Nialls vänner. Och att han skulle visa mig runt lite. Och hans föräldrar log stort och sa att det var en bra idé.
Vi började gå längst gatan och även fast klockan inte var så mycket, så hade det ändå hunnit bli mörkt.
Vi såg några killar stå längre bort. Jag frågade om det var dom vi skulle träffa. Men Niall behövde inte svara. Det räckte med det stora leendet Niall hade på läpparna. Det glädje mig, att se honom så lycklig!
Niall tog min hand, och presenterade mig för dom.
Jag försökte hålla mig utanför deras samtal hela tiden. Men någon av killarna drog alltid in mig igen, genom att ställa en fråga eller så.
*Nialls perspektiv*
Efter några timmars prat med killarna så behövde vi gå hem. Men vi kom överens om att träffas igen innan jag och Sophie åkte tillbaka till London igen.
-Jag ska bara ta en snabb dusch! Sa jag till Sophie, och hon nickade snabbt innan hon fortsatte in till vardagsrummet.
Jag tog lite extra lång tid på mig, eftersom jag visste att mamma säkert ville prata med henne.
Efter att jag var klar, så gick jag igenom köket dom var fullt av julmat. Jag gjorde några mackor, och satte mig vid matbordet med ett leende på läpparna. Några sekunder senare kom Greg och satte sig mittemot mig med ett stort leende på läpparna.
-Trevlig tjej du har hittat! Sa han och tog en av mina mackor. Jag gav honom en sur blick innan jag svarade.
-Aa... Sa jag kort, och försökte lyssna på vad som sades ute i vardagsrummet.
Och jag log varje gång jag hörde Sophie prata.
*Emilys perspektiv*
Det kändes som att tiden gick extra långsamt nu när varken Sophie eller killarna var här. Och alla andra jag kände var också bortresta...
Jag firade som vanligt julen med släkten hemma hos mig.
Det enda intressanta som hänt under dagen var att jag smsat med Liam när han var påväg hem. Vi hade smsat om allt möjligt, och jag hade skrattat en massa. Men sen när han kommit hem, så svarade han bara på smsen några få gånger, eftersom han umgicks med sin familj.
Vi skulle ju ändå träffas snart igen, när alla kommit tillbaka till London igen.
-Em! Ropade Kevin, och jag gick in till mitt rum där han var. Kevin var min 1 år äldre kusin.
-Ja?! Frågade jag och satte mig bredvid honom framför tvn. Han satt och spelade något tv spel på Xboxet, som vanligt.
-Du fick sms från någon...Sa han och gav mig min mobil. Ett var från Sophie, som berättade lite om hur hon hade det. Och det andra var från Liam. Jag svarade 'gärna' på hans sms, och Kevin kollade lite frågande på mig när jag satt där med ett stort leende på läpparna.
*Sophies perspektiv*
På eftermiddagen så hade både jag och Niall blivit ganska trötta, så vi hade gått upp till hans rum för att slappa. Och Niall verkade somna på direkten.
Han var så söt när han låg där, och jag var bara tvungen att ta en kort.
Men precis när jag skulle ta kortet, så tog han för handen för kameran.
-Du skulle bara våga! Sa han och öppnade ögonen.
-Men du var så söt! Sa jag lite besviket och han drog ner mig sin famn.
Och började kyssa mig.
Någon kvart efter det så gick vi ut på en liten promenad, och hamnade i en park.
*Nialls perspektiv*
Vi satte oss på en parkbänk, och jag började berätta om lite minnen jag haft från parken.
-Niall? Hörde jag plötsligt någon säga bakom mig. Och jag stelnade till när jag förstod vem det var. Och Sophie kollade frågande på mig när vi vänt oss om.
-Hej....sa jag tyst, och presenterade Sophie för henne. Varför behövde mitt ex dyka upp just idag?
Det sista jag ville var att presentera Sophie för henne.
Men eftersom hon hade bråttom, så gick hon strax efter, och det blev en ganska pinsam tystnad mellan mig och Sophie på vägen hem.
-Förlåt för det där... Sa jag efter ett tag.
-Det gör inget... Hon verkade trevlig! Sa hon, och jag som trott att hon skulle vara sur eller liknade på mig.
-Finns det någon du ogillar egentligen? Frågade jag lite glatt, och hon ryckte på axlarna, och kollade på mig med sitt underbara leende.
~några dagar senare~
Eftersom vi kommit hem till London igen ganska sent, så hade jag sommat hemma hos Sophie.
Idag skulle jag och killarna på en photo shoot, men eftersom det var några timmar kvar, så behövde jag inte stressa.
-hänger du med på våran Photo shoot idag? Frågade jag, och satte mig upp i sängen.
-Skulle gärna vilja, men jag ska shoppa med Emily och Quinn... Sa hon och kysste mig.
-Då antar jag att vi syns efteråt? Frågade jag och hon nickade lätt på huvudet.
-Vem är Quinn förresten? Frågade jag, när vi var påväg ut till köket. Där hennes brorsa satt och åt frukost.
-En vän bara! Sa hon, och jag satte mig bredvid hennes vid matbordet.
Simon kollade snabbt upp från mobilen och log lite smått åt oss båda.
-Vart är mamma? Frågade Sophie honom, och han la ifrån sig mobilen.
-Jobbet antagligen. Sa han lite drygt.
Vi började äta frukosten, och det blev lite tyst mellan oss tre innan Simon avbröt den.
-jag blev faktiskt riktigt chockad imorse när jag gick in på toan idag! Sa han och Sophie log ironiskt.
-Kul.... Sa hon med en suck. Och hans blick blev allvarligare.
-Nej, inte när jag hittade ett graviditetstest i soptunnan! Sa han, och jag satte vattnet i halsen.
~Kapitel 22~
*Nialls perspektiv*
Sophie blivit våldtagen....
Tankarna flög omkring i huvudet, och det tog några sekunder att fatta att Sophie sprungit iväg.
Jag satte på mig mina skor, samt en jacka. Och började gå mot parken vid London Eye.
När jag såg henne sitta där, på bänken, så blev jag lättad. Men var fortfarande riktigt orolig och förvirrad. Jag kunde bara inte fatta att någon gjort så mot, och isånnafall när?
Jag började långsamt gå mot henne.
Hon vände sig om, och kollade på mig med ledsna ögon, vilket gjorde ont i mig, så jag började gå snabbare mot henne.
*Liams perspektiv*
Varför sa jag det? Varför trodde Niall så om mig? varför hade jag svikit Sophie? Och nu skulle hon säkert aldrig förlåta mig...
Jag avbröts i mina tankar av att dörren öppnades, och Nialls röst hördes.
Dem båda gick försiktigt in i vardagsrummet, och Sophie log stort.
Jag gick snabbt till henne, och kramade om henne, och bad om ursäkt för det jag råkat sagt.
-Det är okej, jag lovar! Sa hon och log lite smått. Jag såg på dem andra i soffan som fortfarande satt lite chockade, och kollade på den ovanligt glada Sophie, efter vad som hänt henne. Killarna visste fortfarande inte riktigt vad som hänt henne, dem visste nog bara det lilla dem hört, men det fanns ingen direkt anledning för dem att veta något mer, om inte Sophie ville berätta.
Jag kunde inte låta bli att le stort mot Niall, som hade armarna runt Sophie.
Det var ett sånt förhållande som jag just nu längtade efter.
*Sophies perspektiv*
-dagen efter-
Igår så hade Emily gått hem ganska tidigt, och jag hade åkt hem en snabbis för att hämta min resväska inför idag.
Vid halv 7 ringde väckarklockan, och jag vaknade snabbt upp. Ovanligt pigg var jag också, till skillnad från Niall, som kämpade med att stänga av alarmet.
-Godmorgon. Viskade jag i hans öra, och han ryckte till.
Vi började smyga lite tyst ut till köket, för att äta frukost.
-----
På flygplatsen så satt vi på en bänk, i väntan på att vi skulle få gå på planet. Vi var båda tysta, och ingen av oss sa något till den andra. Jag tror vi båda var ganska nervösa inför idag. Fast just nu var an nog mest nervös inför att bli påhoppad av en massa fans.
Plötsligt så hördes en röst i högtalarna, och sa att alla passagerare skulle till gaten. Niall flög upp från bänken, och gick med snabba steg mot gaten, medan jag halkade efter en bit.
-Niall! Ropade jag efter honom ganska tyst. Han stannade upp, och kg sprang ikapp honom.
-Förlåt! Sa han, och kysste mig på kinden.
*Nialls perspektiv*
Vi ställde oss i kön, och jag kollade på killarna framför. Som var i våran ålder.
Dem kollade bak några gånger på henne, och jag kunde höra dem viska om henne. Om hur snygg hon var och så...
Sophie verkade inte höra något, eftersom hon smsade med några vänner, så jag knuffade till henne lite lätt i sidan. Så hon kunde höra vad killarna pratade om.
Sen vände sig killarna om, och började fråga henne en massa. Hon verkade tycka om att prata med killarna. Men jag blev mest irriterad på dem, men försökte le vänligt när dem kollade åt mitt håll.
Sen när det äntligen var deras tur att gå på planet.
-Äntligen... Mumlade jag, och Sophie började småskratta åt min kommentar.
-Dem var ju hur trevliga som helst! Sa hon glatt, när vi gick i gången på flygplanet.
-Någon är kanske lite avundsjuk? Frågade hon och höjde ena ögonbrynet.
Jag skakade snabbt på huvudet, och satte mig ner bredvid henne på våra platser.
Som tur var, så satt ingen bredvid oss, så vi kunde prata ostört med varandra.
----
När vi landat i Irland, så gick vi snabbt till bagagebandet, där flera andra också stod och väntade på deras bagage.
-Jag älskar dig, Sophie! Viskade jag i hennes öra, och jag kunde känna hur hon log.
-Jag älskar dig också, Niall! Sa hon, och jag kysste henne. Jag höll om Sophie, medans vi väntade på våra väskor. Och jag såg hur flera stod och kollade på oss. Fast jag vet inte om Det varför att vi var kände, eller för att vi stod som vi stod.
Men jag orkade inte bry mig.
Nära våra väskor äntligen kom, så var det bara några få personer kvar.
Sedan gick vi ut, och fixade en taxi, och åkte sedan hem till mig.
Leendet på mina läppar var som fastklistrat. Och jag kände hur det nästan började göra ont i käkarna.
När vi åkte vid gatan där jag bodde, så kände jag hur Sophie stelnade till.
-Tänk om dem inte gillar mig?! Frågade hon förskräckt, och jag skrattade lite åt henne.
-Såklart dem kommer, var bara dig själv! Sa jag, och kysste henne.
Niall öppnade dörren, och vi möttes av hans mamma.
-Hej Sophie. Niall har berättat så mycket om dig! Sa hon glatt och kramade om mig. Och Niall kliade sig lite generat i nacken.
Sen såg gick hennes mamma in till köket för att fixa lunch till oss. Vi gick in till vardagsrummet, och Niall presenterade sin pappa och brorsa Greg.
Greg rufsade till Niall i håret när an fick förbi, och mumlade något till honom.
Efter en ovanligt tyst lunch, så gick vi upp till Nialls rum, och jag kollade glatt runt i hans rum.
-Gud vad gullig du var när du var liten! Sa jag och höll upp ett kort på honom.
-mm, visst... Sa han lite små surt, och satte sig ner på sin säng.
-Har det hänt något? Frågade jag lite oroligt. Tänk om han ångrat att han tagit med sig hit...?
