*Nialls perspektiv*

Sophie blivit våldtagen....
Tankarna flög omkring i huvudet, och det tog några sekunder att fatta att Sophie sprungit iväg.
Jag satte på mig mina skor, samt en jacka. Och började gå mot parken vid London Eye.
När jag såg henne sitta där, på bänken, så blev jag lättad. Men var fortfarande riktigt orolig och förvirrad. Jag kunde bara inte fatta att någon gjort så mot, och isånnafall när?
Jag började långsamt gå mot henne.
Hon vände sig om, och kollade på mig med ledsna ögon, vilket gjorde ont i mig, så jag började gå snabbare mot henne.

*Liams perspektiv*

Varför sa jag det? Varför trodde Niall så om mig? varför hade jag svikit Sophie? Och nu skulle hon säkert aldrig förlåta mig...
Jag avbröts i mina tankar av att dörren öppnades, och Nialls röst hördes.
Dem båda gick försiktigt in i vardagsrummet, och Sophie log stort.
Jag gick snabbt till henne, och kramade om henne, och bad om ursäkt för det jag råkat sagt.
-Det är okej, jag lovar! Sa hon och log lite smått. Jag såg på dem andra i soffan som fortfarande satt lite chockade, och kollade på den ovanligt glada Sophie, efter vad som hänt henne. Killarna visste fortfarande inte riktigt vad som hänt henne, dem visste nog bara det lilla dem hört, men det fanns ingen direkt anledning för dem att veta något mer, om inte Sophie ville berätta.
Jag kunde inte låta bli att le stort mot Niall, som hade armarna runt Sophie.
Det var ett sånt förhållande som jag just nu längtade efter.

*Sophies perspektiv*

-dagen efter-

Igår så hade Emily gått hem ganska tidigt, och jag hade åkt hem en snabbis för att hämta min resväska inför idag.
Vid halv 7 ringde väckarklockan, och jag vaknade snabbt upp. Ovanligt pigg var jag också, till skillnad från Niall, som kämpade med att stänga av alarmet.
-Godmorgon. Viskade jag i hans öra, och han ryckte till.
Vi började smyga lite tyst ut till köket, för att äta frukost.
-----
På flygplatsen så satt vi på en bänk, i väntan på att vi skulle få gå på planet. Vi var båda tysta, och ingen av oss sa något till den andra. Jag tror vi båda var ganska nervösa inför idag. Fast just nu var an nog mest nervös inför att bli påhoppad av en massa fans.
Plötsligt så hördes en röst i högtalarna, och sa att alla passagerare skulle till gaten. Niall flög upp från bänken, och gick med snabba steg mot gaten, medan jag halkade efter en bit.
-Niall! Ropade jag efter honom ganska tyst. Han stannade upp, och kg sprang ikapp honom.
-Förlåt! Sa han, och kysste mig på kinden.

*Nialls perspektiv*

Vi ställde oss i kön, och jag kollade på killarna framför. Som var i våran ålder.
Dem kollade bak några gånger på henne, och jag kunde höra dem viska om henne. Om hur snygg hon var och så...
Sophie verkade inte höra något, eftersom hon smsade med några vänner, så jag knuffade till henne lite lätt i sidan. Så hon kunde höra vad killarna pratade om.
Sen vände sig killarna om, och började fråga henne en massa. Hon verkade tycka om att prata med killarna. Men jag blev mest irriterad på dem, men försökte le vänligt när dem kollade åt mitt håll.
Sen när det äntligen var deras tur att gå på planet.
-Äntligen... Mumlade jag, och Sophie började småskratta åt min kommentar.
-Dem var ju hur trevliga som helst! Sa hon glatt, när vi gick i gången på flygplanet.
-Någon är kanske lite avundsjuk? Frågade hon och höjde ena ögonbrynet.
Jag skakade snabbt på huvudet, och satte mig ner bredvid henne på våra platser.
Som tur var, så satt ingen bredvid oss, så vi kunde prata ostört med varandra.
----
När vi landat i Irland, så gick vi snabbt till bagagebandet, där flera andra också stod och väntade på deras bagage.
-Jag älskar dig, Sophie! Viskade jag i hennes öra, och jag kunde känna hur hon log.
-Jag älskar dig också, Niall! Sa hon, och jag kysste henne. Jag höll om Sophie, medans vi väntade på våra väskor. Och jag såg hur flera stod och kollade på oss. Fast jag vet inte om Det varför att vi var kände, eller för att vi stod som vi stod.
Men jag orkade inte bry mig.
Nära våra väskor äntligen kom, så var det bara några få personer kvar.
Sedan gick vi ut, och fixade en taxi, och åkte sedan hem till mig.
Leendet på mina läppar var som fastklistrat. Och jag kände hur det nästan började göra ont i käkarna.
När vi åkte vid gatan där jag bodde, så kände jag hur Sophie stelnade till.
-Tänk om dem inte gillar mig?! Frågade hon förskräckt, och jag skrattade lite åt henne.
-Såklart dem kommer, var bara dig själv! Sa jag, och kysste henne.
Niall öppnade dörren, och vi möttes av hans mamma.
-Hej Sophie. Niall har berättat så mycket om dig! Sa hon glatt och kramade om mig. Och Niall kliade sig lite generat i nacken.
Sen såg gick hennes mamma in till köket för att fixa lunch till oss. Vi gick in till vardagsrummet, och Niall presenterade sin pappa och brorsa Greg.
Greg rufsade till Niall i håret när an fick förbi, och mumlade något till honom.
Efter en ovanligt tyst lunch, så gick vi upp till Nialls rum, och jag kollade glatt runt i hans rum.
-Gud vad gullig du var när du var liten! Sa jag och höll upp ett kort på honom.
-mm, visst... Sa han lite små surt, och satte sig ner på sin säng.
-Har det hänt något? Frågade jag lite oroligt. Tänk om han ångrat att han tagit med sig hit...?