~Kapitel 43-sista delen~
Förra kapitlet -
Lilys perspektiv
Blev kanske inte den bästa delen, men den kanske duger? :)
- Okej jag sänker! Ropade jag eftersom det säkert var någon granne, som såklart skulle komma och klaga. Men efter ett tag så ringde det på dörren igen, och jag suckade för mig själv och satte på mig min One Piece. Det var säkert Emily som ville retas och tvinga mig att öppna dörren. Emily var en tjej som jag hade träffat, när vi hade fotat flera gånger tillsammans. Jag tog snabbt ett tuggummi i munnen och öppnade långsamt dörren och blev otroligt chockad... och sur, När jag såg vem som stod där
- Hej Niall...Sa jag tyst till honom. Varför var han tillbaka...?
Lilys perspektiv
- Hej...Sa han lite tyst och kollade ner i marken. Visst förstod jag att han ville prata, men jag visste inte om jag orkade med sånt just nu, på den senaste tiden har mitt liv inte varit på topp. Jag såg på han att han verkade vara ganska nervös. Men det var faktist lika jobbigt för oss båda. Jag hade inte hört från honom på fyra månader, så jag fattade inte varför han änns kom hit. Han verkade ju ändå inte vilja se mig efter att jag dumpat honom.
- Så... Sa jag för att få igång samtalet, även fast jag just nu bara ville stänga dörren framför näsan på honom och försöka glömma allt. Becca skulle komma senare idag också för att träffas och prata lite, vi hade glidit isär den senaste tiden.
- Ehm..jag..Började Niall innan han ångrade sig igen. Han verkade ha förändrats en hel del sen jag senast såg honom. Det hade jag ioförsig också, men vi hade förändrats på två olika sätt. Jag hade bara bytt hårfärg och så. Niall hade mer bytt attityd och så.
- Jag ville bara be om ursäkt för, ehm.. aa allt! Sa han och kliade sig i nacken och försökte sig på ett leende. Och jag hade ingen aning om vad jag skulle svara honom. Jag kunde ju säga att det var lugnt mellan oss. Men då skulle jag bara ljuga, såklart ville jag att det skulle var lugnt mellan oss. Men jag tror att vi båda var för sårade just nu för att det skulle funka. Jag kunde ju också och säga att vi iallfall kunde vara vänner, men det skulle aldrig gå. Sättet som vi gjorde slut på var inte på det bästa, så det fanns ingen chans i världen att det någonsin kunde bli ba mellan oss...
- Okej... Sa jag lite försiktigt och såg att killarna satt i en bil längre ner på gatan, och dem alla satt och kollade på oss. Jag återvände blicken till Niall, som fortfarande kollade ner i marken. Sen så fortsatte jag och Niall prata lite och vi blev mer sams än vi varit innan.
Nialls perspektiv
Jag vet inte om hon verkligen att godtog min ursäkt eller om hon bara gjorde det för att få mig att må bättre?
Killarna hade tvingat mig att åka hit och prata med henne, även fast jag inte trodde att hon ville prata, eller änns se mig. Men hon verkade vara lika glad över att se mig, som jag var att se henne. Jag blev sur när jag tänkte på alla dem gångerna jag varit sååå nära på att skicka sms till henne, men raderade istället allt eftersom jag varit feg och ångrat mig. Och nu när hon undrade varför jag inte hört av mig så visste jag inte vad jag skulle svara Så jag ryckte bara lite lätt på axlarna, och stämmningen mellan oss var inte speciellt bra. Det var bara då och då någon sa något kort till den andra. Och det kunde verkligen inte bli pinsammare än var det var just nu.
- Vill du komma in en stund och prata? Frågade hon plötsligt och jag kollade upp på henne för första gången
- visst! Sa jag och försökte låta lite gladare, och jag gjorde en diskret chest till killarna och få dem att åka iväg. Men som vanligt fattade dem inget. Jag stängde försikigt dörren efter mig och följde efter henne in till köket. Vi satte oss mittimot varandra, och för första gången sa jag "nej", när hon frågade om jag ville ha något att äta. Vi satt för det mesta och småpratade om oss. Och vi båda fick tårar i ögonen då och då. Jag såg hur hennes mobil som låg på bordet började lysa och hon fick ett sms. När hon tog upp den för att läsa så log hon lite snabbt och la ner den på samma plats igen.
- Liam ville att du skulle tillbaka, ni hade tydligen bråttom till någon intervju.. Sa hon och ställde sig upp. Juste, den hade jag helt glömt bort. Just nu ville jag bara stanna här med Lily och bara vara. Men såklart kunde killarna inte göra en intervju utan mig. Jag ställde mig upp och vi började gå mot dörren. Jag tog snabbt på mig skorna, och när vi sa hejdå så gav jag henne en kram. Varför gjorde jag det igentligen? Nu kanske jag ännu en gång förstört det lilla vi byggt upp.
- Hejdå Niall! Sa hon och bevarade kramen, och jag blev genast lite lättad över att hon inte tog illa upp av kramen.
- Hejdå! Sa jag glatt och gick ut till killarna, och kände leendet på mina läppar. Och såklart så frågade killarna en massa när jag hade satt mig i bilen påväg till intervjuen. När vi var framme så hade jag hunnit berättat det mesta av det jag ville berätta för dem, och vi gick till stället vi skulle till. Och för första gången på fyra månader så kände jag mig faktist riktigt glad. Alla olika rykten som hade gått när jag och Lily hade gjort slut gjorde mig förvirrad, och jag visste inte riktigt vart dem hade fått all info ifrån? Eftersom Lily inte hade sagt något, iallfall inget som hon inte berättat för mig. När vi väl satt där för att börja TVintervjuen så visste jag nästan vad dem skulle fråga. Hon som intervjuade oss frågade en massa om hur turnén hade varit, och eftersom Harry hade börjat dejta en tjej, så kom vi in på ämnet "Tjejer" Och jag kände direkt hur nervositeten kom.
- Och hur går det för dig och Lily då, niall? Frågade hon glatt och dem andra killarna kollade glatt på mig
- Det är bra, vi är...vänner. Sa jag och tvekade lite när jag sa vänner, eftersom jag inte visste vad vi var direkt.
- Så ni är sams nu igen? Är det sant att ni inte har pratat alls efter det tog slut? Frågade hon glatt, och jag vart ännu en gång chockad över allt som folk visste om oss.
- Ja vi är typ sams, och det är sant, jag har knapast pratat med henne. Men jag har haft fullt upp med turnén. Sa jag och kände mig lugn, eftersom mitt svar kändes som ett rätt så bra svar. Och efter intervjun smsade jag Lily och frågade om hon ville träffas någon annan dag. Bara för att prata och så. Och jag blev svar när hon svarade och sa att hon gärna skulle vilja det. Det kändes nästan som om vi var några som varit ovänner i år, och nu försökte bli vänner igen, genom att prata. Vilket jag ändå var glad över....
Blev kanske inte den bästa delen, men den kanske duger? :)
Prologen för novell 2 kommer nog snart också!
Kommentarer
Postat av: klara
Vill ju veta om dom blev tsm igen ;)
Postat av: Jessica
Jag tycker det är bra!! :D längtar till nästa! :D
Trackback
